onedniallnovell

Svar till Kajsa: Tack för tipset & snällt att du orkar angagera dig! :-) Vi ska prova och se om det går! :-) - Svar till Nanna_zayn: Tack för berömmet! Gulligt! - BTW fortsätt kommentera! :-) Kram Sena & Maria :-)

Hej! Tack för berömmet! :-D Svar: Det går tyvärr inte... :-( Vi har försökt på många olika sätt redan från första kapitlet, men det är något som är fel på Blogg.se Hoppas du står ut med det ändå! :-)

Hissen segade sig upp till vår våning och och när alla saker var på sin plats i köket började jag steka steka de efterlängtade pannkakorna. Harry's perspektiv: När vi gick tillbaka till Nando's för att köpa ny mat till Niall tvärstannade jag. -------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- - We forgot to ask for their phonenumbers! Utbrast jag. Det kanske var en löjlig sak att haka upp sig över men det kändes fel att inte göra det. Så jag övertalade en hungrig Niall och tre lata killar att gå tillbaka till huset där Sarah och Liz bodde. Och medan Liam, Louis och Zayn väntade utanför huset gick jag och Niall in för att leta reda på tjejernas lägenhet. - Over there, sa Niall och pekade på en dörr där det stog ''Sarah Berg & Elizabeth Willson'' Jag ringde på och efter några sekunder öppnades dörren av Liz. Hon hade bytt om till ett par gråa mjukisar och en rosa Hoodie med texten ''FOREVER LAZY''. - Hello again, sa hon och log. - Hello. You change fast, sa jag och log tillbaka. - Yeah, I'm usaly fast, sa Liz medan hon drog en hårslinga ur ansiktet och la den bakom ena örat. Jag märkte att Niall glodde oavbrutet på henne, men hon verkade inte märka något. - We actually came back to ask for your numbers, sa Niall och rodnade lite. - Wait, I'm gonna ask Sarah if she consent, sa hon och ropade något på Svenska. Innefrån lägenheten hördes ett svar. Jag hade gärna träffat Sarah igen men jag antog att hon var upptagen eftersom hon inte kom till dörren. - Sarah can't come right now cos she's making me pancakes, sa Liz som om hon hade läst mina tankar. - But she said that I can give her number to you, fortsatte hon och sa sitt och Sarah's nummer. Niall sa sitt nummer och jag gav mitt och de andra killarnas nummer. Sedan tackade vi och gick ner igen. Liz' perspektiv: När jag hade stängt dörren efter Niall och Harry ropade Sarah att pannkakorna var klara. Jag gick ut i köket och satte mig på en av barstolarna. På bordet hade Sarah dukat fram ett stort fat med många pannkakor. Bredvid fatet fanns det en glasburk med jordgubbs-sylt och en bunke med vispgrädde. Det såg jättegott ut, Sarah var jättebra på att laga mat så det var det säkert också. Till maten drack vi apelsinjuice. Jag hade rätt, maten var jättegod. Tack, jag går och sätter på tven nu, sa jag och gick in i vardagsrummet efter att ha ställt in disken i vår nya diskmaskin. Jag satte mig i soffan och satte på tven med fjärrkontrollen. Efter en stund satte sig Sarah sig bredvid mig. På MTV var det The Hills-maraton och även om vi hade sett dom ett ex antal gånger så kollade vi eftersom vi inte hade något annat att göra. Plötsligt ringde min vita Iphone. Dolt nummer?? - Hej det är Elizabeth, svarade jag. - Hej. Det är Adam. Jag ringde för att säga att det inte funkar mellan oss längre så jag gör slut, sa min nu föredetta pojkvän och la på. Jag kände tårarna bränna bakom ögonlocken och jag rusade in på mitt rum och smällde igen dörren. Jag låg på min stora sängen och grät in i en kudde när det hördes en lätt knackning på dörren. - Liz? Vad har hänt? Får jag komma in? Sa Sarah oroligt. Jag gick och öppnade dörren och satte mig sedan på min säng igen medan tårarna fortsatte rinna nerför mina kinder. - A-adam gjo-orde-e slu-ut, lyckades jag snyfta fram. - På telefon?! Sa Sarah och tittade chockat på mig. Jag nickade. - Kunde han inte ens vänta tills du kommer och hälsar på i Sverige? Undrade hon sedan. - Tydligen inte, svarade jag. Sarah's perspektiv: - Jag är ledsen, sa jag och menade det verkligen. Hon och Adam hade varit ihop i nästan 5 månader och jag visste att hon verkligen gillade honom. Och sen gör han slut på telefon! Jag kramade om Liz och berättade för henne att Adam hade gjort ett stort misstag genom att göra slut med henne och sånt. - Du har rätt. Jag tror inte ens att jag älskade honom. Jag var nog bara lite kär, sa Liz och sakta började hennes tårar sluta rinna. - Vänta lite, sa jag och gick ut i köket och hämtade den sista Marabou-chokladen som vi hade tagit med oss från Sverige. - Choklad hjälper mot nästan alla smärtor, sa jag och gav chokladen till henne. - Tack, sa hon och bröt den i två delar och gav mig den ena halvan. Sedan gav hon mig en stor kram. - Och tack för att du alltid ställer upp, sa hon. - Det är det man har sånna snälla bästa vänner som jag till, sa jag och log och blinkade med ena ögat. Liz vände på huvudet och kollade på den runda, metallfärgade klockan över det stora vita skrivbordet. Klockan var redan tio över elva, och vi var båda ganska trötta så vi bestämde oss för att gå och lägga oss. Jag gick in i mitt rum och bytte om till pyjamas som i mitt fall betydde mjuka, rosa silkesshors och en vit t-shirt med tryck. Sedan la jag mig i min stora säng och drog täcket över mig. Men jag kunde inte somna. Efter en timme utan sömn gick jag och satte på min laptop. Jag gick in på min Facebook och såg att min och Liz' kompis Emma som bodde kvar i Sverige hade uppdaterat sin status till ''I förhållande''. Jag blev nyfiken. Men det jag såg gjorde mig bara arg. ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Vad tycker ni?? Kommentera! ;-) Följ oss gärna på Twitter. Vi heter SenaKiziltas och MariaOsandon. Nytt kapitel kommer snart och snälla länka oss om ni har en blogg! ;-) Kramar Sena & Maria :-)

vi har problem med bilderna eftersom vi inte får dem på rätt plats och ett problem med texten. Den blir ihop tryckt när vi skriver från mobilerna och vi har tyvärr ingen tillgång till datorer :-( hoppas det funkar ändå :-) kramar Sena & Maria! :-)

I mataffären köpte vi flera kassar med mat. Sedan gick vi sakta mot vår lägenhet och pratade om allt möjligt. Plötsligt hörde jag någons röst precis framför mig och innan jag visste ordet av det låg jag på marken med någon över mig. --------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Och emellan oss var det något kletigt och hårt. - I'm so sorry. It was all my fault, sa killen som ramlat över mig. - It's okay and it was my fault too. I should look where I go, sa jag och log. Han hjälpte mig upp och kollade på min klänning. - My nando's... Sa killen långsamt och tittade på kletet på min klänning som tydligen hade varit mat tills för ett par minuter sedan. - And I'm so sorry for your dress. Let me buy a new for you, fortsatte han. - No, no, you don't have to. I just can go to our apartment and change, sa jag och tittade på min klänning och sedan på killen. Det var något bekant med hans blonda hår, blågröna ögon och stora leende. Jag kom bara inte på vad förens hans 4 kompisar ställde sig bredvid honom. Det var ju One Direction! Och den blonda var Niall Horan. Igen?! Det var ju inte länge sedan vi träffats och även då av en olycka. - I insist, sa Niall och började rota i sina fickor, efter vad jag trodde, plånboken. - No, sa jag bestämt. Jag tänkte inte låta någon obekant betala för mina kläder, speciellt inte när anledningen var en liten, obetydlig olycka. Han slutade rota i sina fickor och suckade istället. - Nothing I can do to replace my clumsyness? Frågade Niall. - Nah. Remember when we first met and Sarah's dog jumped on you? Undrade jag och tittade på Sarah som höll koll på alla kassarna och sedan tillbaka på Niall. - Yeah... Sa han och skrattade. - I think you just got your revenge, even if it's wrong person, sa jag. - But me and Sarah are soulsisters so it's not a big deal. But I think someone owe me pancakes for lunch, fortsatte jag och flinade mot Sarah. Niall och de andra killarna som hittills stått tysta skrattade. - Sure, sa Sarah och flinade tillbaka. - You better give up now Niall! You have no chance against these Swedish girls! Sa Louis och puttade lite retfullt på Niall. - Haha. Okay, okay I give up but again, I'm really sorry for your dress, sa Niall och tittade lite ledsamt på mig. Jag svarade inte utan log bara. Sarah's perspektiv: Jag kollade på killen med lockigt hår, Harry. Han märkte att jag kollade på honom och jag tittade generat ner i asfalten. Sedan kurrade min mage och jag kom på att vi var ute för att handla mat för att kunna äta. Jag kollade på klockan och såg att den sedan var 3. - Liz, vi har inte ätit lunch än och klockan är redan 3, sa jag. - Då får vi väl gå hem då, svarade hon. Killarna såg ut som frågetecken. Jag och Liz skrattade åt deras fåniga miner och översatte sedan. - Okay, let's walk you two guys home then, sa Harry och tog några kassar från mig. Zayn, Niall, Louis och Liam gjorde samma sak och tillslut fanns det inga kassar kvar för mig och Liz att bära. - Um, thanks, sa jag och förstod att dem inte skulle ge sig utan att ha hjälpt oss den här gången. Vi började gå och pratade och skrattade under tiden. De frågade oss massor av saker. Hur det hade varit i Sverige. Hur vi trivdes i London än så länge. Vi svarade så ärligt som möjligt på alla deras frågor. När vi var framme tackade vi för hjälpen och fick hej-då-kramar. Hissen segade upp sig till vår våning och och när alla sakerna var på sin plats i köket började jag steka de efterlängtade pannkakorna. Harry's perspektiv: När vi gick tillbaka till Nando's för att köpa ny mat till Niall tvärnitade jag. ------------------------------------------------------------------------------------- Det var ett lite längre kapitel... Jag (Sena) satt uppe till klockan 1 igår natt och skrev så jag hoppas det blev bra! :-) Vi ser inga kommentarer så kommentera nu då! ;-) kramar Sena & Maria! :-)

Vi håller på med ett kapitel just nu men vi är så trötta att det antagligen inte kommer ut i dag. :-( men kanske i morgon :-) god natt! /Sena och Maria