onedniallnovell

I mataffären köpte vi flera kassar med mat. Sedan gick vi sakta mot vår lägenhet och pratade om allt möjligt. Plötsligt hörde jag någons röst precis framför mig och innan jag visste ordet av det låg jag på marken med någon över mig. --------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Och emellan oss var det något kletigt och hårt. - I'm so sorry. It was all my fault, sa killen som ramlat över mig. - It's okay and it was my fault too. I should look where I go, sa jag och log. Han hjälpte mig upp och kollade på min klänning. - My nando's... Sa killen långsamt och tittade på kletet på min klänning som tydligen hade varit mat tills för ett par minuter sedan. - And I'm so sorry for your dress. Let me buy a new for you, fortsatte han. - No, no, you don't have to. I just can go to our apartment and change, sa jag och tittade på min klänning och sedan på killen. Det var något bekant med hans blonda hår, blågröna ögon och stora leende. Jag kom bara inte på vad förens hans 4 kompisar ställde sig bredvid honom. Det var ju One Direction! Och den blonda var Niall Horan. Igen?! Det var ju inte länge sedan vi träffats och även då av en olycka. - I insist, sa Niall och började rota i sina fickor, efter vad jag trodde, plånboken. - No, sa jag bestämt. Jag tänkte inte låta någon obekant betala för mina kläder, speciellt inte när anledningen var en liten, obetydlig olycka. Han slutade rota i sina fickor och suckade istället. - Nothing I can do to replace my clumsyness? Frågade Niall. - Nah. Remember when we first met and Sarah's dog jumped on you? Undrade jag och tittade på Sarah som höll koll på alla kassarna och sedan tillbaka på Niall. - Yeah... Sa han och skrattade. - I think you just got your revenge, even if it's wrong person, sa jag. - But me and Sarah are soulsisters so it's not a big deal. But I think someone owe me pancakes for lunch, fortsatte jag och flinade mot Sarah. Niall och de andra killarna som hittills stått tysta skrattade. - Sure, sa Sarah och flinade tillbaka. - You better give up now Niall! You have no chance against these Swedish girls! Sa Louis och puttade lite retfullt på Niall. - Haha. Okay, okay I give up but again, I'm really sorry for your dress, sa Niall och tittade lite ledsamt på mig. Jag svarade inte utan log bara. Sarah's perspektiv: Jag kollade på killen med lockigt hår, Harry. Han märkte att jag kollade på honom och jag tittade generat ner i asfalten. Sedan kurrade min mage och jag kom på att vi var ute för att handla mat för att kunna äta. Jag kollade på klockan och såg att den sedan var 3. - Liz, vi har inte ätit lunch än och klockan är redan 3, sa jag. - Då får vi väl gå hem då, svarade hon. Killarna såg ut som frågetecken. Jag och Liz skrattade åt deras fåniga miner och översatte sedan. - Okay, let's walk you two guys home then, sa Harry och tog några kassar från mig. Zayn, Niall, Louis och Liam gjorde samma sak och tillslut fanns det inga kassar kvar för mig och Liz att bära. - Um, thanks, sa jag och förstod att dem inte skulle ge sig utan att ha hjälpt oss den här gången. Vi började gå och pratade och skrattade under tiden. De frågade oss massor av saker. Hur det hade varit i Sverige. Hur vi trivdes i London än så länge. Vi svarade så ärligt som möjligt på alla deras frågor. När vi var framme tackade vi för hjälpen och fick hej-då-kramar. Hissen segade upp sig till vår våning och och när alla sakerna var på sin plats i köket började jag steka de efterlängtade pannkakorna. Harry's perspektiv: När vi gick tillbaka till Nando's för att köpa ny mat till Niall tvärnitade jag. ------------------------------------------------------------------------------------- Det var ett lite längre kapitel... Jag (Sena) satt uppe till klockan 1 igår natt och skrev så jag hoppas det blev bra! :-) Vi ser inga kommentarer så kommentera nu då! ;-) kramar Sena & Maria! :-)